Historik om föreningen

 Sandhults elförening bildades 1918. 1967 slogs föreningen samman med Sandareds elförening. Namnet efter sammanslagningen blev Sandhult-Sandareds Elektriska ek. för. Karl Edqvist som under hela 39 år (1955-1994) var styrelseledamot i föreningen har dokumenterat dess historia. Här följer hans mycket intressanta berättelse.

 

En kort historik över elförsörjningen i Sandhults socken.

När första världskriget rasade var en mörk tid ur många synpukter. Här i Sverige uppstod brist på fotogen och senare även på karbid. I många bygder diskuterades möjligheten att få tillgång till elektrisk energi. Det var en stor ekonomisk satsning med elutbyggnad för landsbygdsbefolkningen eftersom både staten och privata kraftbolag inte ansåg att det var någon ekonomisk fördel att satsa på landsbygden. Landsbygdsbefolkningen fick därför ta saken i egna händer. Vår bygd var en småbrukarbygd och de flesta människorna hade ont om pengar, men man ansåg att elektriciteten var så betydelsefull för att kunna förbättra sina levnadsförhållanden att man ville satsa på den.

1918 gjordes ett försök att bilda en andelsförening som skulle omfatta en del av Sandhults socken, mest landsbygd och stationssamhället Sjömarken. Denna förening lever fortfarande kvar och har utvecklats till ett livskraftigt företag och jag anser det värdefullt för framtiden att dokumentera dess historia. Den 2 april 1918 hölls ett konstituerande möte i Backabo. Till att leda dagens förhandlingar utsågs ingenjör A. Nilsson från Göteborg.

Vid mötet beslutades att bilda en förening, kallad Sandhults Elektriska Distributionsförening upa med ändamål att från Trollhätte Kraftverk inköpa och distribuera elektricitet till ljus och kraft mm. Förslag till stadgar godkändes. Till styrelse utsågs hemmansägarna Benjamin Eliasson Kyrkoskiftet, Johan Andersson Backabo, Martin Palmquist Torp, K.A. Johansson Pajebo och Adolf Nyman Nordtorp. Problemen var säkert många och en del extra föreningsmöten behövdes, bl a ett den 10 dec. 1919. På detta möte beslöts att uttaxera 25:- per andel; 22:50 till ränta på rörelsekapitalet och 2:50 till energiavgifter, allt räknat för tiden till januari 1920. Föreningen beslöt vidare att varje delägare som hade under fem andelar skulle ha strömbegränsare. Den fungerade så att varje medlem fick förbruka ett visst antal watt. Den som hade fem andelar och därutöver skulle ha rätt att valfritt sätta upp mätare eller strömbegränsare.

 Medlemmarna fick själva bekosta uppsättning av mätare. Benjamin Eliasson Kyrkoskiftet, utsågs att fram till tiden för nästa årsmöte ombesörja föreningens angelägenheter mot skälig ersättning. Till reparatör anställdes Artur Benjaminsson för en timpeng av1:25. Föreningens inkomster för 1919 var 28 535:- och utgifterna 33 952:- alltså en förlust på 5 417:- kronor. I mars 1921 konstaterades att uttaxeringen under 1920 varit för låg. Därför uttogs en avgift på 3 kr per andel.

Vid detta tillfälle beslutades även om ny taxa för energiförbrukningen. Ränta och amorteringsavgift 15 kr per år och andel. Förbrukningsavgift för ackordslamporna från 5 till 16 kr per år och lampa beroende på storlek. Ström för belysningsändamål 35 öre per kilowatt. Ström för motordrift, lantbruksmedlemmar, 18 öre per kilowatt. Ström för motordrift, industrimedlem, 14 öre per kilowatt. Efter tidens sätt att se på ekonomin var det nog många och svåra överväganden som måste ske under uppbyggnadsskedet av elföreningen. De styrande tycks vara väl påpassade av revisorer och andra. Så fanns t ex en revisorsanmärkning för att kostnaden vid tecknandet av ett lån i Alingsås var för hög. Kostnaderna belöpte sig på 36 kr och 80 öre. Ansvarsfrihet beviljades dock. Benjamin Eliasson omvaldes till ordförande och föreståndare och S.J. Andersson i Backabo till kassör.

Vid detta möte tillerkändes ordf./föreståndare och kassör ett arvode på 500 kr tillsammans. Vanliga ledamöter fick 35 kr per år. Detta var de första ersättningarna till dem som lagt ner det stora arbetet med uppbyggandet av föreningen. Ordförande och kassör fick även en gratifikation på 200 kr vardera för tiden före 31 dec. 1919. Behållningen i kassan den 31/12 1920 var 2 110 kr och 33 öre. Vid årsmötet i april 1922 upplästes styrelsens årsrapport för 1921 varav framgick att det fanns 142 medlemmar och abonnenter med 643 andelar. Transformatorernas antal var 8 st på tillsammans 42½ kVA. Installerade lampor var omkring 1 175 st, 1 st värmeapparat på 750 watt samt 5 st strykjärn på omkring 660 watt vardera. Vid årets slut fanns en kassabehållning på 7 091 kr och 43 öre. Beslutades ånyo om ett arvode till föreståndare och kassör på 500 kr som dessa skulle dela på. Till övriga styrelsemedlemmar sänktes arvodet med 15 kr till 20 kr per år.

 När de första ledningarna byggdes strax efter första världskriget fanns endast järntråd att användas som strömledare. Dessa orsakade stora strömförluster och när det nu fanns en kassabehållning fick styrelsen i uppdrag att börja byta ut järntråden mot koppartråd. När man läser föreningens protokoll finner man redan nu en strävan att bygga upp anläggningen så driftsäker som möjligt men ändå ha ett lågt strömpris. I Sandareds stationssamhälle och i delar av Bollebygd fanns en elektrisk distributionsförening. Efter beslut att Sandared skulle vara en egen förening beslutades att Sandhultsföreningen skulle försälja kraft till Sandared. Genom detta samköp erhölls ett billigare strömpris för båda föreningarna vid inköp från Trollhätte kraftverk. 1927 beslöts att strömbegränsarna fick frånkopplas.

Under de första åren var det många olika personer som innehade styrelseuppdrag och det var ofta byte varje år. Vid slutet av 1920-talet blev Viktor Johansson Sjömarken, ordförande och Frans Samuelsson Sundshult, kassör och de hade sedan uppdragen under flera år. Hela 20-talet präglades av en uppbyggnad av föreningens anläggningar med ledningar till nya orter och med fler och större transformatorer. Inkomsterna under 1930 var 22 017 kr och utgifterna 24 595 kr. Detta år minskade kassabehållningen med 2 577 kr. Alla delägarna hade små inkomster och styrelsen försökte ligga så lågt som möjligt med taxorna. Därför blev det underskott något år. Kassabehållningen var dock 9 851 kr år 1930. Jag har velat belysa uppbyggnaden av föreningen ganska grundligt under en tid som för invånarna betydde många förbättringar.

För de män som skulle ta alla beslut som fordrades krävdes både duglighet och ekonomiskt tänkande. Revisorerna var tydligen mycket nitiska. För de kommande åren får det bara bli en summarisk sammanställning. I april 1931 avtackades Frans Samuelsson, Sundshult för sitt långa arbete för föreningen, bl a som kassör. Oskar Persson utsågs till kassör och föreståndare den 22/4 1931. Arvodena var i huvudsak oförändrade utom för vanlig styrelseledamot som fick 2 kr för bevistat sammanträde, dock högst 20 kr per år. Framställning behandlades om framdragande av vägbelysning på mera allmänna vägar. Beslutet blev att de som önskade sådan belysning fick själva bekosta ledningarnas framdragande och att föreningen lämnade ström för 6 kr per år och 25 watts lampa. En reservfond på 2 000 kr upplades 1935. På samma möte beslutades att endast en taxa benämnd Kraft och belysningstaxa skulle gälla till följande priser per kalenderår. Först förbrukade 50 kilowatt 30 öre Nästa förbrukade 100 kilowatt 20 öre Och all därutöver förbrukad energi 10 öre per kilowatt. Efter styrelsebeslut kunde redan nu förbrukare av nattström få billigare pris.

Många omröstningar förekom på föreningens årsmöten, en ganska invecklad procedur, då medlemmarna röstade efter antalet andelar enligt de stadgar som då gällde. 1937 valdes Åke Johansson Bäckabo, till ordförande och Erik Pihl Sundshult till kassör och föreståndare. Efter krigsutbrottet 1939 blev det ganska snart materialbrist och några större investeringar kunde inte göras. Ett bekymmer för föreningen var att få fram tillräckligt med ström till torvupptagningen som skedde på Bäckabo mosse och även på en mosse i Thå. 1947 avled föreningens mångårige montör, Artur Benjaminsson, efter en längre tids sjukdom.

 Föreningen hade 3 linjearbetare anställda och till deras hjälp fick man anlita olika montörer med behörighet. 1 juli 1948 inträffade en tragisk olycka då en av linjearbetarna, Sven Nilsson Backabo, förolyckades vid stolparbete. Föreningens verksamhet har stadigt ökat och 1950 fanns det 662 medlemmar med 2 683 andelar och 19 st transformatorer fanns i drift. Föreningens inkomster och utgifter balanserade på 145 793 kronor. 1951 utsågs Hugo Benjaminsson till föreståndare för föreningen och 1956 fick han full behörighet för detta arbete. 1955 avgick Åke Johansson Bäckabo, efter 18 år som ordförande och avtackades av föreningen för ett förtjänstfullt arbete.

Till ny ordförande utsågs Alvar Frostholm, Sjömarken. Under 1960 inköptes 2 829 960 kWh från Trollhätte Kraftverk. Medlemsantalet var 791 st med 3 130 andelar. Vinst- och förlustkontot balanserade detta på 294 097 kr. Vid årsmötet den 15 april 1961 avsade sig Erik Pihl som ledamot i styrelsen och därmed även kassörskapet för föreningen. Varmt tack framfördes till Erik Pihl för allt det arbete som han och även hans fru, Märta Pihl, uträttat för föreningen. Vid konstituerande styrelsesammanträde 1961 utsågs Karl Edqvist Sundshult, till ny kassör. Från föreningens början hade kassörerna upplåtit plats i sina hem för denna verksamhet. För andra gången nu i mangårdsbyggnaden på Sundshult 1:3. Första gången var på Frans Samuelssons tid. 1964 beslutades att arvodet till kassören skulle jämställas med anställningsinkomster beträffande sjukförsäkring och tilläggspension. Även föreståndarens anställningsvillkor skulle utredas.

Ångpanneföreningen gjorde en utredning om den framtida eldistributionen i Älvsborgs län. Enligt denna utredning skulle Sandhults och Sandareds elföreningar var för sig vara för små för att få tillstånd för kraftförsäljning. Om dessa båda föreningar slogs samman skulle det förbättra läget för föreningarnas framtid. Under dessa år propagerades för stordrift även på detta område. Åsikten om detta delades ej av föreningarna som redan då fick kämpa för sin framtid. Sandhults och Sandareds elföreningar tillsatte en utredningskommitté för att få till stånd en sammanslagning av de båda föreningarna.

Föreningen representanter i kommittén fick i uppdrag att underteckna fusionsavtalet, vilket skedde 1966. Förslag till stadgar för den nya sammanslagna föreningen utarbetades. Dessa antogs den 20 juni 1967 då även ny styrelse valdes. Vid denna tidpunkt var all järntråd utbytt mot koppartråd. Elföreningen övertog skötseln av vägbelysningsnätet. Även på landsbygden var denna belysning utbyggd i stor utsträckning. Många nya hus hade byggts och industrier tillkommit. Då elnätet var hårt belastat måste spänningen höjas från 6 000 till 10 000 volt. Kostnaden för denna investering var c:a 300 000 kronor. Detta räckte inte föreningens tillgångar till för. Ett lån på 100 000 kronor upptogs. Styrelsens medlemmar gick i borgen för detta lån.

Samtidigt var det nödvändigt att köpa kommunikationsradio och adresseringsmaskin. Arbeten med att utbyta luftledningar till jordkabel påbörjades under slutet av 1960-talet. Vid den svåra storm som rasade 22-23 september 1969 orsakades stora skador på såväl högspännings- som lågspänningsnätet. För att täcka utgifterna för dessa skador uttogs en katastrofavgift på 1 öre per förbrukad kWh under 1969. En andelsförening som denna har möjlighet att från medlemmarna få tillskott av kapital vid behov. Medlemmarna är föreningens reservkapital. Här kommer nu en del siffror från år 1970.

Medlemsantalet var nu uppe i 1 612 medlemmar med 7 312 andelar. Vinst- och förlusträkningen balanserade på 1 269 947 kronor. Under 1970-talet fortsatte arbetet med förbättringar av anläggningarna till medlemmarnas bästa. En andelsförening har inget vinstintresse utan dess intresse är en så säker elförsörjning som möjligt. Antalet anställda ökade också och 1977 hyrdes före detta kommunalkontoret i Sjömarken som kontor. Under 70-talet införde staten energiskatt på el. Det var även en tid elbrist. Därför släcktes 650 vägljuslampor tillfälligt. 1980 års elkraftsinköp var 25 434 015 kWh och omsättningen var 2 081 227 kronor och tillgångarna var 4 027 585 kronor. 1981 slutade Karl Edqvist som kassör och för första gången anställdes en kvinna som kassör i föreningen, nämligen Gun Samuelsson, Sjömarken. 1984 inköptes en större fastighet i Sjömarken för 535 000 kronor. Denna fungerar som kontor, verkstad, lagerlokal och personalutrymmen. Allt är nu samlat på ett ställe. Moms är nu införd på elström och det bidrar till den stora omsättningsökningen.

Medlemsantalet var år 1990 2 321 medlemmar med 11 827 andelar. Samma år var kraftinköpet 44 725 227 kWh och omsättningen 18 204 190 kronor. Egna tillgångar var 6 794 000 kronor. 1991 blev det byte av ordförande då Alvar Frostholm undanbad sig omval. Frostholm tackades för allt arbete han nedlagt för föreningen under de 36 år han varit ordförande. Till ny ordförande utsågs Sven-Gunnar Johansson, Sandared.

När man ser tillbaka på historien för denna elförening är det en fantastisk utveckling som har ägt rum från de första åren och till den verksamhet som nu finns. Föreningen har 8 anställda, 4 bilar, en lifthiss för uppsättning av lampor mm., ett reservaggregat på 330 kVA, en dataanläggning och en egen fastighet. Ledningsnätet består i stor utsträckning av jord- och hängkabel. Denna utbyggnad planeras fortsätta. Redan nu är sällan några större strömavbrott för abonnenterna. En strävan är att få ett så säkert ledningsnät som möjligt. Man kan också notera att taxorna på elströmmen är bland de lägsta i Västsverige.

Det är min förhoppning att det även i fortsättningen finns människor som vill ägna tid och kraft åt denna förening till nytta för bygdens innevånare.

 

Sundshult 1992-03-06

Karl Edqvist

Styrelseledamot